Jag känner en tax,

som jag tror att vissa av er känner till.

Han heter inte Max,

men hans namn, som låter falskt från mina läppar,

börjar på M.

(\"Taxen Max\" klingar inte lika falskt.)

Om han skulle ringa mig en dag, och säga:

\"Hej, hur är det fatt?\"

Skulle jag förmodligen bli tyst, och inte veta vad jag skulle svara.

Jag skulle nog bli chockad, och tänka:

\"Woow, en tax som talar, med mig!\"

Jag skulle tänka ungefär:

\"Vad vill Taxen Max mig, just nu, som inte redan är glömt,

och begravet under leenden av plast ?\"

Till slut skulle jag antagligen svara något spartanskt och olämpligt med

ett litet

\"bra\".

Eftersom Taxen Max antagligen inte skulle svara på detta,

skulle jag ha fortsatt med det självklara

\"Själv då...?\"

Därefter skulle Taxen Max antagligen inte vifta på svansen,

men komma med svaret man vill ha:

\"Bra.\"

En skylt av plast genom telefonen,

skulle jag tänka, istället för händer.

Varför skulle Taxen Max ringa efter en sådan tid?

(Jag kommer knappt själv ihåg när jag senast såg honom,

och kommer ibland på mig själv med att undra hur länge taxar lever.)


Jag vill inte höra genom spruckna trummhinnor,

vad denna tax har att berätta för mig,

och skulle alltså fortsätta den lama konversationen hastigt,

med min uttänkta utläggning.

(Som visserligen inte alls skulle vara uttänkt,

men spontan skulle den deffenetivt vara.)

\"Vet du vad, Taxen Max? Vad jag har rubblat på?

(Inget svar, men jag skulle ana andetagen

på den andra sidan glasfibersladden)



-- Varför är tunna trådar av glas hållbara,

samtidigt som hjärtan av glas,

krossas lika lätt som du? --



\"Jag har undrat, hur jag någonsin kunnat lita på en Tax!

Jag har funderat över hur idiotiskt det är av en Hund,

att låta någon som jag, a n f ö r t r o

Allt.

Jag har undrat varför jag inte band ett koppel runt din valkiga nacke,

Taxen Max,

och behöll

DIG.

Jag har funderat på, varför jag ens såg på dig.

Vet du vad, Taxen Max?

Jag vågar inte ens säga ditt riktiga namn,

och har inte funnit något substitut för dig,

ÄN.

-- Du har tagit över allt som är JAG och MITT.--

Vad dumt att försöka skrämma en hund på det här viset.

Vad dumt att vara så rädd som jag har varit!


\'Hela världen är underbar, om man är korkad, tom och glad\'

Taxen Max, är världen underbar för dig?\"


Ett par flåsande hundandetag skulle jag kunna höra,

som sedan skulle följas av ett dovt klick

- på andra sidan glasfibrerna.