Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag jobbar vidare på minnenas framtid, men har tappat lite av den svitens själ för tillfället. under tiden tänkte jag ge lite tecken på liv ifrån mig med de första fyra texterna i en svit på engelska


shots #1 ... & then the rain

 

the room stunk of dead piss or dying, nicotine and cheap cologne,

spinning above the city. there was no light & no darkness.

the world turned & stopped dead. in it's tracks.

the train left the station. unseen.

remains of freshly shaved cunt hairs glued to yr chin.

residues of last nights fucking lingering on the walls the carpet the fucking ceiling;

even the streets below were painted white.

the sun? was shining. still; there was no silence.

 

walking slowly hand in hand we submerged/emerged in a sea of naked streetlights.

the city was without regrets as we passed through canyons of emptiness& dull lights

dungeons of detachment, shadows of absence; behind the glass-container

pale secrets spread across broken windows, slowly touching yrself - undone

the bright red spots in front of yr eyes

secret stars

hollow stares

destruction in the palm of yr hand

the train left the station; empty and on foot.

 

     & then the rain

10 minutes before

            not a sound

 

the fires went out as we passed the blindfolded windows.

yet more nicotine and cheap wine; under the bridge.

the bride was in the water crying. no use to us anymore; so we left.

like the train; red from the station. through and to the end of a night,

the beginning of yet another. the bride swam out until she could swim no more;

we've not heard of her since.




Fri vers av nicklas ekström
Läst 544 gånger
Publicerad 2008-04-01 23:27



Bookmark and Share


    Erika H
Underbare du... tack!

För ett livstecken som heter duga. När min lust för detta ställe har tagit slut så kommer du in och räddar.

Med dina ord. Med dina scener. Med den kraft du besitter... i ditt berättande... som liknar ingen annans... tack!

Och du tar mig ut... i natten. Bland de sovande ovetande olevande döda. Mitt ut i det kalla nakna förfallna ljuvligt dekandenta och härligt lustfyllda. Där en hand i en annan betyder allt. Där två alltid är mer än två. Och där ljuset finns men inte verkar som för andra.

Just där ligger känslan. Av allt detta nakna och vackra. Det som glänste en gång men nu bara lever ett stilla liv i väntan på...

Njuter njuter njuter...

Och som vanligt skriver jag ut dina texter och läser dem noga, långsamt... smakar varje ord och låter dina uttryck sjunka in och ta plats. Du gör mig inte besviken. Du gör mig mer levande.

Tack!
2008-04-02

  Cattastropher
ett efterlängtat livstecken från dig.

scenen sig lik, minnena och landskapets
wasted land.
läser färger
distanser fragment och vilan i ett annat språk.
2008-04-02
  > Nästa text
< Föregående

nicklas ekström
nicklas ekström