sluta aldrig att lysa
ingen huvudroll, men fortfarande en stjärna
du är en stjärna
med en cancerpappa
och en storasyster som en tid bara var ett enda ord;
anorexia
(ibland undrar jag som kanske bara jag kan
-om du också har fått tid att synas?)
du är en stjärna,
skärsår som aldrig läker
under en pannlugg som inte existerar
konstigt att det är först nu
jag inser att du är verkligen
lika
stark
som
en
tyngdlyftare
specialiserad på att lyfta galaxer
det ser ut som om du är outtröttlig
men nu tror jag att jag vet,
att livet har gjort dig ganska illa tilltygad
låt oss rikta strålkastarna mot dig istället
jag lovar att jag inte ska låta mig slås omkull av
något som liknar turbulens
marken skakar,
men du kanske på något sätt är ovanför den
jag ska inte be dig att komma ner
bara att få hålla din hand lite