Ett befläckat fönster som visar
spår efter vinterns kalla rusk

om man tittar riktigt noga så ser de nästan ut som om fönstret bestod av små kristaller när gatlyktan fäller sitt gula sken ute på gatan,
låter ljus leta sig in genom gardinerna

Ränder efter slaskvädrets regn har etsat sig fast på fönsterrutorna likt tår ränder mot en kind
som min

tankar som spinner runt och runt..

jag lyssnar..

Underligt hur det kan vara tyst men så mycket ljud samtidigt

En tickande kolcka i bakgrunden som jag annars aldrig lägger märke till, ett monotont tick ljud som tar sekund visaren runt cirkeln av tid

det lilla surrande ljudet från datorn i knät, ljudet som blivit ett sådant välbekant inget att jag inte längre kan höra det om jag inte anstränger mig

då och då hör jag även ljudet av en bil köra förbi utanför...ett svagt eko och så var den borta

Ibland är det skönt att bara sitta och lyssna, knappa på tangentbordet och låta de egentligen helt meningslösa tankarna ta form

Jag skulle kunna sitta i en evighet och bara lyssna till allt som finns runtomkring,

lyssna till det som hörs,
men bara om man lyssnar