känner ofta ett enormt behov av att skriva
bara skriva utan att tänka på vad som blir nerklottrat
låta orden strömma ut ur pennan
fort..fort innan månen lämnar natten
innan pennans bläck torkar ut och klumpar sig
som ord kan göra när man vill ha någonting sagt
jag låter pennan var min mun då orden fastnar i strupen

samlar alla ord på bordet
och sen stilla se på när de dansar runt
och bildar de meningar som jag vill se
läsa...känna...uppleva...ta till mig...ge bort...så mycket...så mycket

men ibland blåser vinden in i min stuga och bringar oordning bland orden
och jag förstår inte
förstår inte vad
varför
ser hur orden blir som livet
och ibland förstår jag inte
kan bara titta på och försöka samla ihop allt igen
så därför ber jag dig
om du bara kommer för att bringa oordning
så vandra vidare på den stig som leder bort från min stuga
kom inte in och öppna några fönster
det är så lätt att stänga dom igen
men så svårt att städa upp
...så svårt...