Priffe den härdige dragaren

selad framför hölasset står

barnen ivrigt skuttar runt

snälla, snälla vi åka med får

-^-

Tveksamt Arthur  handen

över skäggiga hakan drar

till slut han nickar och ler

 lasset iväg med alla barnen far

*

Inne i ladans dunkel

dammiga höskullen väntar

ivrigt barnen dit upp klättrar

var sin tjuga de hämtar

*

De vuxna från kärran

höet högt kastar

barnen fången fördelar

jämnt på skullen de lastar

*

Priffe drar kärran till ängen åter

Lotten och Arthur mer att hämta har

Med lek höet hårt packas skall

 Barnen stannar då hoppande kvar

*

Men vad händer nu

Likt mullvadar barnen gräver

I höet en massa gångar

I ivern de från skullen höet häver

*

Skynda skynda innan far och mor

Med mera kommer tillbaka

Allt skall dessförinnan återställas

Snabbt de höet från golvet raka

*

Som möss de uppför stegen hastar

Att höet på skullen lägga tillrätta

Bjälkarna tvärs över de upptäcker

Dit upp fortsätter de nu att klättra

*

Pax att hoppa först

Den äldste av dem ropar

Ut i luften sig svingar

Landar mjukt efter loopar

*

Skratten tjuten fyller rummet

Nu hoppen strömmar

Ner i mjuka höet

Singlar mästardrömmar

*

Svårigheten på hoppen ökar

Volter skruvar man prövar

Följa John kul är

Alla att leda sig övar

'

Höet mjukt men sticksigt

Landa på fötter på mage på rygg

Svetten i pannan lackar

I leken är ingen skygg

*

Så plötsligt höres smärtans tjut

Roliga leken får hastigt slut

Minstingen blir liggande med öga rött

I landningen i sitt knä hon har stött

*

Hem till mamman de ilar

Med minstingen på cykeln de pilar

Du din tjockskallige drasut

Du borde veta bäst, vet hut

'

Mamman minstingen plåstrar om

Tvättar förbinder öga och panna

Med mångordig brännande svada

Den äldste hon fortsätter banna

'

Drasuten lång krymper blir liten

Vill gärna genom jorden sjunka

När bannornas ström har sinat

Den äldste i ensamhet bort lunka

*

Försöker förstå

varför det så illa gå

när hon sitt bästa gör

inom henne en bit till dör