Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tramadol

Snön faller
inomhus där armarna
ur väggarna
sträcker sig emot dig.

Var har pengarna tagit vägen,
och liv av lust och möjlighet.

Jag måste gå
tittar ängsligt på dig
medan du bara ler.




Fri vers av August L S
Läst 374 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-04-10 22:04



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Just det, en sak till för dikten heter ju \"Tramadol\" som väl är en smärtstillande medicin!? med vissa biverkningar, bedövande troligtvis då den är morfinliknande. Smärtlindring med vissa bieffekter... inte helt gynnsamma men ändå!Grymt bra, nu förstår jag ännu bättre! kaffesurrogat, my man! [se nedan]
2008-04-13

    ej medlem längre
Här kommer en freestylad fri tolkning: jag ser en slags panik i dikten där jaget vill komma framåt, från det som är nu, som kanske begränsar. Där finns också ett hånande lugn hos motparten som paradoxalt nog är mer jordnära och realistiskt. \"armarna ur väggarna sträcker sig emot dig\": här tänker på på just detta trygga hållande grepp men också begränsning. Det är som att duet i dikten med sitt leende i slutet säger \"du vet att det är mina villkor, att de är fasta ramar men jag vet att du kommer tillbaka\". Jag gillar det koncisa i detta :)
2008-04-13

  Rakel Lorner
Ajajaj! Det gör ont. Och någon får gå och se efter för någon bara ler... Jag tänker mig olika sidor hos personen, men det kan också vara två olika personer. Vem vet...
2008-04-10
  > Nästa text
< Föregående

August L S
August L S