Så jag ska slå dig blodig och blå med mina ord.
Du förstår, det är det enda sättet som det går på.

Jag använder orden för att klä dig naken och låter varje ord, mer brutal än den innan, agera som mitt vapen.

Jag blottar dig på den rubbade verklighet du är.
Och min sanning kan du aldrig mer tysta ner för den, den börjar här.

Jag har lager med ammunitation.
Och du skadas rejält, det är iallafall min vision.
Förhoppningsvis inte enbart en illusion.

Jag misshandlar dig brutalt.
För allt ont du har gjort mig får du nu sota totalt.

Och se dig lida med sådan lidelse,
Kommer ge mig maximal tillfredställelse.

Jag vill skada dig rejält.
Ingen del av mig vill dig längre väl.
Jag vill säga allt.
Och allt jag säger ska jag säga hundra gånger om.

Allt som är så sant.
Ska låta det manifesteras.
Inte bara konstateras.

Det ska bli fakta.
Att du är den man ska akta.

Jag ska varna så att inga fler hjärtan ska dig erfara.
För gullet, du är en sådan, en sådan som tilltalar.

Men jag ska nog göra allt i min makt.
Och ja, allt jag gör kommer att bygga på förakt.

Det är väl så det går till.
När man krossar ett hjärta som mitt,
Så förvandlas det till is.

Jag ska krossa dig.
Och jag saknar, sympati.

Ska göra allt för att du inte ska få leva ett lyckligt liv.

Jag ska skjuta och skära dig, strypa dig, ord för ord.
Och levande död, kommer du önska att jag hade begått mord.
Du är ändå alldeles för feg för att ta självmord.

(Det är ditt fel allt det här.)