Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

brev till ljuständarna

Därför tänder jag inga ljus längre.

Det finns en själ som inte finns, men den har skarpa konturer och även då jag inte tror att det finns en själ så älskar jag tanken på att den väger 21 gram.

Jag vet att vi aldrig tänt ett ljus för lilla Ahmed i Tensta, om han blir skändad och mördad. Därför ser jag ljuset som en symbolhandling för det rasistiska Sverige. Vi är alla en del av tårtan, vi är alla en del av den sista bit som ingen vågar ta.

Allt för många filtrerar sin verklighet. Med rädsla tar dom sig till Ica och köper Aftonbladet och sedan snabbt hem igen. Sedan tittar dom på bilderna och tycker lite synd om Britney Spears  men tänker sen att hon har allt sig själv att skylla. Sedan barnmord på sidan 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 samt på mittuppslaget. Samtidigt dör Ahmeds bröder i Bagdad som en direkt följd av 5 års invasion. Många ljus blir det om man ska tända ett för varje barn i detta land som jag kallar Världen. Jag tänder inga ljus.

Jag kan se hatet överallt, dödsstraff och dörrar utan handtag. Svag luft. Det är lika stor sannolikhet att vara mördaren som att vara den som blir mördad. Sånt är livet.

Det finns en stor dikt av Tranströmer hur döden hälsar på mitt i livet och hur döden sedan syr sin kostym i det tysta. Fantastisk lyrik. Döda barn ska inte tillägnas  dansbandsdikter. Dom ska få sitt liv tillbaka, men det går ju inte. Jag vet ju. Goda dikter skrivs ur själen, den väger 21 gram.  

Jag är där igen, himlen finns inte, precis som Sovjetunionen. Det har dött ett barn, imorgon ytterligare. Flera. En sorg.

Livet är inte, (till de vinstdrivande tidningsproducenterna och dess läsare):

45% mord

21% nöje/ paris hilton o sånt

19% slutspelssport

10% regnfeldt i kina

  5% övrigt (räntor o sån ekonomi vi aldrig får o lite världslig svält)

Nä, livet har en helt annan uppdelning, jag letar. Vad ska hon heta? Skatan som bygger bo utanför mitt fönster. Man vet inte allt, är jag när eller långsynt. Hur kokas ägget optimalt. Livet är petitesser och lycka. Jag tände ett ljus för farmor en gång. Ett Ikealjus, det kändes fjuttigt men det var symboliskt sa dom. Som ett hakkors eller en svensk flagga. Det var så uppenbart, ända från början. Vad som hände?

Ljuset brann ut.




Övriga genrer av Christer Eriksson
Läst 1353 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2008-04-15 11:26



Bookmark and Share


  m.ricknell
Läste den, läste alla kommentarer, så jag har inget o säga just nu...
2009-10-10

  Mr Lindemann VIP
Vafaen!
Här handlar det om livet igen!
Denna var grymt bra!

Sådan text borde flera få läsa och ta del utav
2009-09-28

  Elin Katten Lo VIP
Hahaha, fan vad kul!
Jag kan besvara en av dina frågor; faktiskt.

Ett ägg, lagom stort (typ ica), 6.36, och det är perfekt. Om man vill ha det lite kletigt. Och det klart man inte vill det. Och då vet jag inte. Jag gillar din text för den belyser vår verklighet på ett jävligt sant men bittert sätt. Och bittert behöver inte alltid vara dåligt.


E
2008-07-03

  mayhem and order
M a g i s k t - tack, inget mer!
2008-06-16

  aol
21 gram själ lite viktmen mycke rymd
2008-05-13

  Johan Bergstjärna VIP
Vad har du för skäl till att inte tro att det finns en själ?
Det finns ju mängder av \"bevis\" på ett liv efter detta t. ex, alltså att \"själarna\" vandrar vidare till en annan existens än denna.
2008-05-07

  Johan Bergstjärna VIP
De viktiga är ju att vi tänder ljus inom oss, i hjärta och medvetande, låter de brinna klart, lyser upp våra liv och världen - så att vi kan se klarare, så att vi kan andas, hitta våra sanna jag.
Skapa ett meningsfullt liv i denna allt sorgligare värld.

Att tända ljus är ju en uråldrig symbolhandling, men låt oss öppna våra själar, som sagt, och förbättra den här världen en gnutta varje ögonblick, varje dag, i varje dimension, i mötet med främlingarna på gatan, i våra relationer, etc, etc.

Kvällspressen är porrig. Pseudoverklighet till max. Och folk äter lydigt... Vad är det för människor?? Hur finner man ett nöje i det?
Varför inte läsa någonting VÄSENTLIGT istället, eller/& GÖRA ngt.
2008-05-07

  Simmerskan
när ska vår uppdiktade verklighetsmuren få rasa? du fick mig bli ännu mker övertygad om att vi på något sätt måste se bakåt och försöka förstå vad som gick galet.
2008-05-04

  aftermath
du tar tag i ämnen som det snackas för lite om definitivt
den enskildes förhållningssätt syns snävt i \"ljuset\"
blaskorna bidrar inte till proportion på något sätt
21 gram blir konkret, som våra tankar när de ställs på ända
som genom skrivelsen av din text
du har just tagit i den sista tårtbiten
här,
nu.
2008-04-20

  Christer Eriksson
Hej Rosmarin. (och de få som bemött mig öppet och så att säga haft en annan syn på saken).

När jag skrev den här texten var jag uppgiven, trött och lite ledsen. När jag skriver poesi så jobbar jag ofta med texterna i en månad ibland längre, en ”publicerad” dikt består ofta av 10 olika ratade dikter. Denna text skrev jag ner på frukostrasten och sedan läste jag igenom den under en timme och gjorde några små justeringar och la ut. Nu blir det ramaskri tänkte jag, men det uteblev. Tyvärr, med små undantag, jag ville ha debatt. Men de redan frälsta satte sitt namn under. Konflikträdslan kanske gjorde sig påmind, vad vet jag. Just därför känns din kommentar extra värdefull och frisk.

Att du känner ilska blir för mig positivt om du förstår mig rätt, texter ska vandra i hela registret, lycka hade naturligtvis betytt ännu mer. Men detta var ingen sån text.

Att jag är intellektuell, jag vet inte, mäter man skolgång och betyg och avbrutet gymnasium så är jag på andra sidan. Jag är outbildad tyvärr, inget annat. Det roliga är att det är Aftonbladet som bildat mig, typ mellan 92-00 la jag i snitt tre timmar om dagen att läsa den tidningen, men där runt millenniumskiftet hände något. Jag antar att på något styrelsemöte 1999 så beslutades att man skulle satsa på en annan kategori av nyheter, verklighetssåporna gjorde sitt intåg. Big Brother och Robinson, en helt ny typ av kändisar, vanliga svennar upphöjdes till ingenting och Aftonbladet ville vara en del av det där och ganska fort ändrade dom stil. Jag började må dåligt. Jag kände deras makt över ett folk, det folk som du så bra beskriver ” Dom flesta drar nog bara åt sig en kvällstidning, utan att fundera så mycket på det, när dom ändå handlar middagsmat.” och det är till dessa denna text är skriven, och till tidningsproducenterna. Jag menar även om man vanemässigt tar en tidning så påverkas man av innehållet. Man ändrar sin verklighetsuppfattning. Plötsligt är någons nyopererade tuttar viktigare än att hela Iraks infrastruktur kollapsat.

Jag menar att läsa nyheter är som att följa en tv-serie. Ser man serien från början så är den jävligt bra men hoppar man in mitt i så funkar den inte. Lite så har kvällspress gjort, dom har gjort oss mer intresserade av ”Let´s dance” än av nyheter som påverkar världen. Lite har dom ju fått upp ögonen för vår växthuseffekt, det är bra även om det är 10 år för sent. Men inget är för sent allt kan ändras. Alla beteenden är påverkbara.

Jag går inte in på vilka organisationer jag är med i. Jag skrev den här texten för att påverka.
Kan jag få en enda att reflektera över sitt vanemässiga inhandlande av Aftonbladet är detta min viktigaste text. Tänk, dom sparar 10:- per dag.

Jag tycker inte att de som tände ljus var inskränkta, det är din tolkning. Hur vida Englas familj blev glada över de tända ljusen har jag ingen aning om. Jag tror att de har jävligt långt till glädjen.

Det var inget fel i de tända ljusen. Det var heller inget fel i de släckta.

Ånyo, tack. Det borde finnas fler som dig, såna som inte möter texter med ”obekvämt” innehåll med tystnad. För jag vet att i denna text stört många, men de har inte velat sätta sitt namn inunder, varför vet jag inte konflikträdsla är ett svenskt beteende och kanske är det så att detta hållit oss från krig i alla åtskilliga hundra år. Det är ju bra, kom jag just på. Men tystnad är också att hålla med.

//Christer
2008-04-19

  K*
\"10% regnfeldt i kina

5% övrigt (räntor o sån ekonomi vi aldrig får o lite världslig svält)\"

läskigast på länge. betonghårt.

hur mycket väger livet

\"Det sägs att 21 gram är den vikt vi förlorar när vi dör. Lika mycket som vikten av fem stycken femcentmynt, en kolibri, en chokladbit - eller kanske även människans själ.\" // fr filmen 21 Gram

det ÄR en mycket tilltalande tanke och du har fått in det i denna mycket intressanta och tankespinnande text så bra, så bra.

vill nog inte riktigt gå in på innehållet med en åsikt - alla har sin sfär, sin sorg, sin värld, sin ångest ...och sina lösnummer att sälja. man väljer själv om man vill köpa. jag förstår dem som vill tända ljus för vem som helst när som helst även om jag inte gör det själv. mening och meningslöshet kan man se i det mesta. egentligen.

ljuset som brann ut

som sagt; man vet inte allt

men jag vet att detta är avundsvärt bra framfört iaf
2008-04-18

    smuts
Du har skrivit en fin text med ett innehåll som verkligen tål att tänkas på.

Jag kommer att tänka på när jag bodde i Danmark och terrorattacken mot World Trade Center inträffade. Då ville skola och lärare (Jag gick inte på en av de privata skolorna, utan en av de konstnadsfria invandrartäta) att vi skulle hålla en tyst minut för de drabbade. Samtidigt hade vi flera personer från Afghanistan i klassen, som hade släktingar och familj kvar där. När deras land utsattes för bombattacker, ville ingen hålla en tyst minut för dem och deras släktingar. De kände sig upprörda, och faktiskt inte bara de, utan hela klassen som kände med dem. Till slut höll vi en tyst minut för de som drabbats i World Trade Center, och alla de andra som drabbats av USA:s handlande kort där efter. Lokaltidningarna skrev om det, och det blev en ganska stor debatt till följd av detta.

Jag tycker att du har rätt, låt oss tända ljus för alla i sorg, och för alla som berövats sina liv, utan att filtrera så att det passar in i reklampausen mellan Let\'s Dance och tjugotvånyheterna.
2008-04-18

  Rosmarin
en välformulerad text som tar upp det stora svåra: det är så lätt att fokusera på ett enskilt öde, men att ta in den stora världssmärtan, det blir oss övermäktigt. Då skärmar vi av.

Själv funderar jag på varför just Engla får sån stor uppmärksamhet när det är fler andra barn som mördats nyligen här i Sverige.

fast jag tycker det var synd att du inte citerade diktraderna av Tranströmer, det hade höjt din text ännu mer. Att återberätta en dikt är svårt.

Men, samtidigt som jag tycker det här är bra och välformulerat, blir jag arg också. Arg på det intellektuella uppifrånperspektivet som speglas i rader som \"Med rädsla tar dom sig till Ica och köper Aftonbladet och sedan snabbt hem igen.\"

Dom flesta drar nog bara åt sig en kvällstidning, utan att fundera så mycket på det, när dom ändå handlar middagsmat.
(Och ilskan kommer inte för att jag känner mig träffad för själv läser jag aldrig någonsin kvällspress)

Nej min ilska har att göra med att det finns något uppgivet i din text, något passivt, cyniskt, som du upphöjer till att vara intellektuellt och fint. GÖR NÅT DÅ! tänker jag när jag läser. Gör nåt i stället för att tala om att vi som berörs av Engla är inskränkta! gå med i RÄdda Barnen, i Amnesty, påverka samhället politiskt, bli farsa på stan...vad som helst - men dra ditt strå till stacken för att skapa ett bättre samhälle!

Tända ljus, nej det hjälper inte andra barn, det är rätt. Jag håller med om det. Men Englas familj blev glad av denna aktion: var det meningslöst också?
2008-04-17

  Lena Krantz VIP
Jag skrev en liten text som bad om ett Engla-slut och att kan det inte vara bra nu. Men den mottogs inte så bra så jag tog bort den.
Ändå skrev jag som jag tycker att jag har stor förståelse för att just den här flickans öde har berört människor och det får man acceptera. Det är också en del av vårt gemensamma liv, dvs att en del öden engagerar människor medan andras (lika upprörande givetvis) går mer eller mindre spårlöst förbi.
Egentligen är jag lite kluven för även jag ledsande på alla dansbandsdikter om flickan men jag insåg också att vem är jag är säga vad som är rätt och fel och vad folk skall skriva om och inte?
2008-04-17

  Lena Renman
Läsvärd text hamnade bland läsvärda. Bra

lena
2008-04-17

  Björn Karlsson
Starkt direkt objektivt och personligt förmedlat

Bravo
2008-04-17

  Hannadraken
Din text är väldigt bra skriven med berörande och viktiga tankar. Jag är faktiskt genuint imponerad och glad över denna. Det enda jag vänder mig emot är den polimiserande tonen i den. I bakgrunden vilar hela tiden ett \"emot\". Det sänker värdet en smula på det som känns mer centralt.

Jag för min del skulle vilja ha dina tankar jämsmed en förståelse för Aftonbladsläsande Svenssons rädslor och engagemang. Kulturell och intelektuell elitism har liksom aldrig lett till en reell makt. Den bara bibehåller den kultur vi lever i genom att vara \"det andra\".

Tror jag ibland...

Men nåväl. Jag håller också med dig i dina tankar och ikväll tänder jag ett ljus för Ahmeds bröder och för trevnads skull.
2008-04-17

  Sländan
Inga ljus i världen skulle räcka till för att utplåna den sorgen som finns efter alla barn, överallt. För så är det ju, varje sekund dör en människa i aids i ett land i afrika som många inte skulle kunna peka ut på kartan. Dom får inga ljus, inga förstasidor och min telefon fylls aldrig av sms för deras skull. Dom finns liksom inte, är för långt borta, för olika oss, för mycket, för jobbigt att tänka på.
Det som hände Engla borde aldrig någonsin få hända. Inte för något barn, någonstans, någon gång.. För många 21 gram blir alldeles för tungt till slut.
Dina texter väcker alltid något och jag är tacksam för att du låter oss ta del av det!
2008-04-16

    Melona
Ibland är 21 gram jävligt tungt,

precis som ett ord, och eller eller, en mening som säger allt.
Ditt brev innehåller mycket läsvärda rader,
med innanför och utanför.

Perspektiv.

Tända ljus eller inte, gör det som känns bra, behåll känslan en stund längre efter vekens sista suck, precis som du skriver - om din farmors tända ljus, det brann upp.

Du har många sanningar som skaver i ögonen, tack för att du formulerade dem väl.
2008-04-16

  -Ulla Tilemo- VIP
Denna text är begåvad, analyserande, tänkvärd och omöjlig att besvara. Det ser ju ut så här. Du beskriver hur livet är. Också. Olika perspektiv förändrar inte sanningen. Att man ser saker från olika håll förändrar inga fakta. Inget av det du skriver är osant. Vi som ville tända ljus för Engla, såg det i det lilla, i det nära livet. Ibland möts inte det stora i det lilla och det lilla i det stora.
Jag har varit med om Tranströmers dikt. Då levde jag i ´den lilla världen´på min älskades resa till döden. Och jag kan lova dig att då existerade inte världen utanför oss.
Tranströmers dikt lyder så:
´Mitt i livet händer det
att döden kommer
och tar mått på människan
Det besöket glöms
och livet fortsätter
Men kostymen sys i det tysta´

....som sagt, det är inte lätt det här med det stora och det lilla.
Ibland får inte båda plats.
2008-04-16

  Anna Frölander
Jag tycker att du har skrivit en text som sätter fingret på det stora och det svåra och som förmänskligar denna uppsjö av medianyheter som sköljer över oss ständigt, nyheter som väljer ut och gör skillnad, som krossar och gråter med ett hånfullt pengaflin i ena mungipan. Sånt som gör mig illa berörd. Jag blir också berörd av din text, den känns ärlig och skriven med en självklar uppriktighet, rakt på sak och jag ser den som en behövlig motkraft, en vilja att berätta en annan åsikt än kanske den gängse. Skaka om, trycka till de som tycker annat, så att någonting kan förändras men i det ligger också ett misslyckande, det är en omöjlig uppgift.. fan, nu fladdrar jag iväg, liksom tiden.. Men jag vill avsluta med en hel massa uppskattning till dig för detta. Det finns stråk av annahumor i denna rad: \" 5% övrigt (räntor o sån ekonomi vi aldrig får o lite världslig svält)\"
och att du får till poesin på sina ställen även i en sådan här mer ”diskuterande-debatt-text” är en fröjd för det trötta ögat.
2008-04-15

  -Ulla Tilemo- VIP
Då har vi en rikstyckare här då. En som talar om hur allt ska vara. Så bra då behöver vi inte fundera själva.
2008-04-15

  katt.inc
Jag blir gråtfärdig när jag läser ditt brev, kanske för att det överhuvud taget behöver skrivas, varför ska man behöva rättfärdiga sin syn och sitt sätt att sörja. Varför ska vi som inte tänder ett ljus behöva förklara oss, men jag är glad för att du skriver detta brev och du gör det snyggt och du ser i ett större perspektiv, alla mödrars och fäders sorg får plats här. Du tar upp medias framställning av händelser och hur de kan trigga människor till rent hat och starta landssorg och hur de väljer ut vem som ska få bli sörjd, vem det skall tändas ljus för och hur vi människor väljer att se det vi vill se. Det är inget fel i att tända ljus eller hur och om man nu väljer att visa sin sympati men vilka väljer offer åt oss och på vilka grunder. \" Det är lika stor sannolikhet att vara mördaren som att vara den som blir mördad\" bla denna mening griper tag och man värjer sig men det är så sant det du skriver och klokt. Brev kan också skrivas ur själen, din måste väga exakt 21 gram.
2008-04-15

  Carola Zettergren
TACK FÖR DENNA!!!!!
2008-04-15

  Robert W
lite onödigt att ödsla energi på ledsna människor tycker jag.
so what liksom, låt folk tända sina ljus och hålla om sina barn - för i grund och botten är de glada över det som hänt: att det var någon annan än deras egna avkomma som fick sätta livet till.
allt är bara en tidsfråga egentligen. nästa grej kommer ske, frågan är bara när eller inom vilka ramar.

sen är det så det funkar, nu var det en svensk medelklasstjej som råkade illa ut, det är likadant med riccardogrejen, hade föräldrarna gått på soss, hade knappast folk grinat framför kamerorna trots att de inte kände pöjken ifråga.

sen tycker jag rent stilistiskt att du har ett skönt schvung i din text här.
2008-04-15

  Maud Li
Dina ord brinner onekligen starkare än ett ljus, förhoppningsvis längre också.
2008-04-15

  katt.inc
Tack och jag återkommer.
2008-04-15

  Bjarne Nordbö
Tack för denna, du sätter ord på något som stört mig en längre tid. Fick 10 SMS igår om att tända ljus.
2008-04-15

  Lena Renman
Christer jag säger bara, ja så bra skrivet.
Lena
2008-04-15
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson