Det här är ett avsked, ett kast med huvudet från sida till sida. Det här är halsens senor och sedan ryggkotorna som hindrar huvudet att gå hela varvet runt. Det här är hur den bleka pannan vattnar sig om och om igen och det här är hur jag avskyr att jag tycker att jag är äcklig. Det här är hur jag har svettats bort all ånger. Det här är hur jag tänker att jag kommer att dö ful. Det här är den långa tid som jag hållit i mig, som jag smekt med händerna över kroppens benighet, som jag baddat mig sval och krupit upp i mina armar. Det här är hur jag legat där. Det här är hur jag lyssnat. Det här är hur jag hört bilarna som kör runt, cirklar motsols, hur de skrapar lacken mot betongen, för att markera att de varit nära, varv efter varv. Det här är hur de vill att jag ska följa med, att jag ska svinga mig in i avgaserna och sitta där, andas i någons öra, sväva längs asfalten och rossla med mina lungor, ajö. Det här är hur de vill att jag följer med. Det här är hur krampaktigt jag skriver ner allt jag sagt, betonar mina konsonanter och låtsas att mina kläder är mitt hem. Det här är en långsamhet utöver allt annat. Det här är utan ansvar. Det här är ett kast med huvudet från sida till sida.