Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

härifrån, du


*


vägen härifrån
en rondell
vi är slingor av värme
det är du, det är jag
det är olika långa liv
mängder av färger
en otvättad amazon
startsprayen
molnen
vibrerandet i krets efter krets
runtomkring
breda fält
glesa skogar
som en metafor
ser dig genom backspegeln
dina stora händer
hästarna i hägnet
motorljudet
vi är de enda
de första passagerarna
meterhöga grästuvor
inom några minuter
rock’n roll-drömmen
som går i kras
sticker upp här och var
ett avslutat gig
ett avbrutet riff
varsamma tankar
olika långa liv
en rondell att ta sig in i ut ur
en slinga av värme
och jag ska leva med någon
ett huvud längre
runt runt
håller mig kvar
människoljudet
vibrerandet i krets efter krets


*




Fri vers av Anna Frölander
Läst 666 gånger och applåderad av 22 personer
Utvald text
Publicerad 2008-04-18 09:11



Bookmark and Share


  Carola Zettergren
Enastående!!!
2008-05-16

  Död Mans Hand
Råhyvens.
lite känsla (stilistiskt) av kollage-bygge till en mosaikbild som sträcks ut i en roadmovie med stark bismak av rock\'n\'roll vilket faller en gammal rockräv på läppen i sitt övervintrade gammla felstavade gryt.
2008-04-23

  Christer Eriksson
ja just det..

\"vägen härifrån
en rondell
vi är slingor av värme
det är du, det är jag
det är olika långa liv
mängder av färger
en otvättad amazon
startsprayen
molnen
vibrerandet i krets efter krets\"

.. tycker jag är en fantastisk dikt som kan brytas ur sitt sammanhang. bar så där. poff liksom..
2008-04-20

  Christer Eriksson
Här åker jag stilla station to station inramad av tussilago. Det är en sorts årstid som ljuger varmt och jag går på det där hela tiden. Jag fryser men har nya solglasögon. Allt spelar roll, de små valen avgör. Jag får egna bilder av en grå Amazon med svart tak som står i ett garage och jag borde gå dit och starta upp den och visst ingen start utan startspray och det är såna detaljer jag älskar. När man trycker in opoetiska vardagsord och förvandlar dem till poesi. Du blandar så fint i denna, det är det stora i det lilla och allt är tid som vi vinner och sedan förlorar. Man skakar runt på Riksettan mellan Nyköping och Sthlm, det kan vara 60-tal men det är det inte det är nutid men ändå just i denna bil är man i en tidsmaskin och man äger så mycket när man äger fantasin och man äger allt när man äger både fantasin och kärleken. Som jag.

En mycket bra dikt, vad säger man, bra poetat.. (jag larvar mig). Det här var grymt och snyggt och enkelt svårt. Tack.
2008-04-20

  Nina V A
ok nu klev jag ut i ett virrvarr av värme och fan ja - gråt -
lätt anslag av nostalgica just för att jag läser in
ett skimmer av old spice och stora händer, \"ser dig
genom backspegeln\" och hur du ramar in , nästintill zoomar
kring dessa händer och den värme, jag läser.
\"vi är slingor av värme\" \"det är olika långa liv\" och rondellen
goes around, around, around, livskarusellen, idag sitter jag på svart häst
du bredvid, din är högre men vi snurrar åt samma håll.
\"runt runt, håller mig kvar\" \"ett huvud längre\"
Du skriver så nära Anna, som om värmen vidrör mitt ansikte och
tecknar sitt språk - mjukt mot hud. Levande!
Det blir en resa längs slinga, \"här och var\" sticker det upp och petar,
petar
\"vi är de enda, de första passagerarna\"
härifrån är inte alls lika enkelt som ordet i sig och jag applåderar
din förmåga att sätta ord av betydelse i ett samspel
och jag lägger inte detta ifrån mig alls, behåller sidan uppe, tack!
2008-04-19

  Joanskij
Du skriver så drömlikt, jag läser som i en dimma.
Metaforerna bryts fint av mot varandra, värmeslingor, amazoner och gitarriff.
Imponerande hur en rad som \"det är du, det är jag\" kan bli så starka.
2008-04-18

  katt.inc
Resan som startas både innanför och utanför, utanför som passerar förbi, som man inte har någon riktig koppling till och ändå har man det för man ingår ju i detta \'utanför\' också. Men \'vi är de enda de första passagerarna\' är motpolen till denna känsla av alienation och det som verkligen betyder något, samhörigheten med någon mycket nära. Det finns många vindlingar i din dikt och resan är inte problemfri, inte heller livet, det är skört och knaggligt ibland, och man undrar hur det skall gå men man lever på ändå. Din dikt sätter fart på mina tankar och jag gillar hur du lotsar fram läsaren och hur början och slutet knyts ihop och jag får en känsla av att livet kanske är ett antal rondeller där vi måste hitta vägen ut för att efter ett tag komma till en ny rondell där vi snurrar runt ett antal varv innan vi híttar ut igen. Amazonen gör mig nostalgisk, färgen är röd och tillika skitig.
2008-04-18
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol