Tystnaden ekar mellan skåpen
Alla hårda ord
lägger sig i bortglömda hörn
Drivor av gråt
brutalt undansparkade
under bänkar och bakom skåp
av ilska med stålhättade kängor
Ensamhet
svider som salt i ögonen
Aldrig visa sig svag
Alltid vara starkast
och modigast
(och fegast)