fiskarna glider i havet
snappar efter luft
flaxar med stjärtan
men vattnet
men vattnet har sinat

ljuden tonar ihåligt
ett eko i tomheten
rätt frekvens
men vattnet
men vattnet har sinat

vågornas dån
vi ropar vi darrar
förskräcks
vi jublar
vi drunknar
i det som är större
havsbassängen fylls
fiskarna omsluts och bärs

det blågröna
pärlglittrande
guldmättade

suckar förnöjd