Så att jag ska kunna möta verkligheten
Jag vill väcka dig på morgonen med en kyss.
Och rostat bröd.
Dra mina fingrar genom ditt hår och nafsa på dina örsnibbar.
Sen vill jag sitta där i din stora säng.
Luta mitt huvud mot din axel.
Och lyssna på din röst när du ivrigt berättar om en film.
Som jag bara måste se.
Jag vill äta det där rostade brödet.
Smutta på mitt kaffe.
Fortfarande mot din axel och lyssna på när du läser för mig.
Några kapitel från boken du för tillfället är uppslukad av.
För jag bara älskar att höra din röst.
Sen vet jag att jag kommer spilla kaffe i din säng.
Men det är du van vid.
För jag är lite klumpig.
Och gårdagens fläckar är inte borta än.
Inte de från förrgår heller.
Du kommer retas med mig.
Låtsas muttra.
Jag gillar när du låtsasmuttrar.
Det är roligt.
Sen kommer du skratta.
Och säga att vi passar ihop du och jag.
För i ärlighetens namn.
Så är ju du också väldigt klumpig.
Efter en stund kommer jag lämna dig.
Men inte för alltid.
Nej aldrig för alltid.
Bara för att ta tåget in till verkligheten över dagen.
Jag kommer givetvis tillbaka till kvällen.
För att fortsätta läka din själ.
Pussa din panna.
Och skratta åt dina fånigheter.
Jag kommer givetvis tillbaka.
För jag behöver få somna med dig.
Så att jag över huvud taget ska kunna möta verkligheten dagen därpå igen.