Reser livsår in i mig med lakansfarkost,
jag urskiljer
konturerna av ett hjärta,
ett par blixtförälskade lungor,
förenade i någon psykadelisk stäppsko vibrerande sång.
Det hänger en lever i hörnet och blickar intetsägande ut i rummet
likt en guldfisk
som nyss fallit ur sin skål och nu upplever en uttråkande
deja vú på sitt två sekundiga liv,
och nu vänder sina knappnålsögon utochin för att skona
liv och civilasion från sin trisstess.
Väggarna är grårosa
och fyllda med mönster av diverse blodkärl,
en teve sprakar någonstans däruppe genom
smala korridorer av
matstrupe slash lufthål
jag går upp och stänger av den
och särar fundersamt på ögonlocken
och utstöter ett harklande läte
som får mig att vakna.