|
|
vävnad (seg, flytande)
*
bindväv
ögon instoppade i ett huvud
på taken ligger skuggor kvar
det är en yttre form bara
att fästa blicken
i mängden människor
*
det är min hud mot din
inte tvärtom
*
rå lök i de instoppade ögonen
röd
en utdragen byrålåda
papper och bilder
en reningsprocess
fem fingrar på varje hand
*
dina läppar lätt särade
mina egna värden som vidgas
dina läppar
mitt mjuka skelett
*
en lång fastspikad list
längst bort jag
spanar uppåt
rullar brösten
efter väggen
spänner revbenen
isär
*
gatan köldskador
händer strävt valkiga
håret fastfruset längs med kinden
du som långsamt uttalar mitt namn
*
något mörkt svart
som flyter upp
små klumpar
i blodet
*
ledvätska gulaktig
det är något med kroppen
pennan sjunker genom papperet
något som tar över
sjunger: akta dig
*
klumpar i bladet
blindväv
ledsenvätska
rivbenen isär
håller mig om ögonen
i det instoppade huvudet
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 1861 gånger
och
applåderad av 32 personer
Utvald text
Publicerad 2008-04-29 10:39
|
|
|
eelinpersson
jag fastnade för-
"det är min hud mot din
inte tvärtom"
ändlöst vackert.
2009-10-28
|
|
|
|
sårosa
fastnade speciellt för detta;
ledvätska gulaktig
det är något med kroppen
pennan sjunker genom papperet
något som tar över
sjunger: akta dig
tänkte först inte läsa men det var något som fastnade i mig och jag är glad för det...
gillade detta riktigt mycket ...
2009-10-14
|
|
|
|
Olof Dahlin
Oh, riktigt bra läsning! Som jag skrev innan, du för orden bra. Förstår att det kommer en hel flodvåg av ord till dig när du skriver, din uppgift blir att som en kofösare föra de ord du vill ha ner på papperet. Och du gör det bra!
2009-01-24
|
|
|
|
Johannes
Ohh, detta gillade jag.
Vilka bilder du målar upp...
Finns många rader som är värda att belysa närmre...
\"ledvätska gulaktig
det är något med kroppen
pennan sjunker genom papperet
något som tar över
sjunger: akta dig\"
Så grymt bra!
2008-06-09
|
|
|
|
Nina V A
Anna, Anna jag sitter på balkongen med lapen i knät, låter solen hela sår o lyssnar på Veronica Maggio...\"och vinnaren är\"..och känner att du är poesins Veronica, helskön, egen och rytmiskt nutidstongivande intressant tillförande.
Kunde jag knäppa fingrar i takt till poesi skulle jag knäppa till dig för att visa min varma uppskattning.
För att landa i din text, dvs bortse från mitt inledningspladder så vill jag säga att jag ser inte * som nydiktsavbryt utan mer som luftrum - för nog hör de ihop som en skön väv - dina stycken.
du bär fram en genuin annorlunda sorgsenhet eller mer snarare medvetet känslodjup och ett samspel mellan två som om de vore ett, jag tycker balansgången är makalöst välskriven och med en närhet men ändå distans som gör det lätt att ta till sig, eller mer snarare hur kommer man undan :)
Jag vill nog påstå att detta är en av dina bästa Anna, den är naken och full av delaktighet i ett renskuret ordva, som frilagd vävnad i sin färskhet
man blickar utifrån nya insikter varje gång man läser, det är berikande, en injektion jag behöver, tack!
jag avslutar
med din inledning
\"bindväv
ögon instoppade i ett huvud
på taken ligger skuggor kvar
det är en yttre form bara
att fästa blicken
i mängden människor\"
2008-05-10
|
|
|
|
bedragare
ångestladdat eller något starkt som till exempel åtrå. jag blev ganska fängslad. vad är bindväv? vad är blindväv?
2008-05-07
|
|
|
|
Per Teofilusson
högst reela kroppsligheter i en tillvarons (medvetande-)förskjutning förstärker känslan av en acceleration från rädsla till skräck. Sista strofens tungtjocka vrickning åt det klarlagt felsagda (flåt om jag i min putslustighetsiver blir kryptiskt) får rummet att luta betänkligt. Grafiken bidrar till känslan av övergivenhet.
2008-05-04
|
|
|
|
Carlita
helt galet bra skrivet. inledningen känns enorm. det finns någonting malande i denna text, som ger avtryck inuti, som värker och oroar. det gillar jag.
sen blir jag även väldigt svag för din distansierande berättarton, det känns lite som en växling mellan det väldigt känslomässiga och det ibland rent informativa, en fräsch ansats. snyggt Anna!
2008-05-02
|
|
|
|
Christer Eriksson
Aj, jag känner kroppens förgänglighet hur den ständigt hör ihop med döden, livet och dess sjukdomar. Andetag alla märkliga andetag, vi är nedbrytningsbara, alla kärlek kan förminskas i små beståndsdelar, ögonlock, blink, panna svettig. Jag tycker dikten är positivt äcklig. Kanske hör det ihop med min egen rädsla för kroppens märkliga organ, hjärtat, fy fan jag kan inte tänka på det. Då stannar allt. Men det är min fobi. Ändå är det med viss förtjusning som jag tar del av detta, bara orden ” ledvätska gulaktig” är en förbannelse över det som borde men inte är. Jag har lite svårt att tolka, jag läser in en sorg, ett förhållande som långsamt gått iväg. Fantastiska metaforer, lite härlig kräkkänsla skulle man kunna säga, fingrar i halsen och det där. Bästa dikten?, hmm jämnhet men man måste välja, alltid välja, favoritpoesi och livskompis jag väljer..
”en lång fastspikad list
längst bort jag
spanar uppåt
rullar brösten
efter väggen
spänner revbenen
isär”
Du är grymt snygg..
2008-04-30
|
|
|
|
ej medlem längre
Väldigt sinnlig och poetisk text som säger så väldigt mycket genom några knappt antydda fragment. Får en att tänka till både en och två gånger och också läsa den flera gånger innan man kan greppa den. Mycket professionellt skrivet. Det var länge sedan jag läste en sån bra, djup och genomarbetad text, så jag väntar med spänning på din bok...Du är fullt i klass med både Jäderlund och Frostenson, för att antyda bara av några av de associationer jag fick!
2008-04-30
|
|
|
|
Robert W
det här är jobbigt bra skrivet.
jag sitter andlös redan från första ordet faktiskt.
det finns en kärleksfull råhet som tilltalar, hur du låter orden vara väldigt nära, men samtidigt ta kyligt avstånd (vilken icke-kommentar!), exempelvis:
\"det är min hud mot din
inte tvärtom\"
men jag gillar inte hur du leker med orden på slutet. men det är ju bara jag.
fast de två sista raderna kanske, ja jo, de kanske, uppväger den enda invändningen jag kommer med.
lysande anna!
2008-04-30
|
|
|
|
katt.inc
Fel, fel, fel. Som en roman på bara några få rader, ska det ju vara naturligtvis.
2008-04-29
|
|
|
|
katt.inc
Det här känns väldigt fysiskt och påtagligt, samtidigt finns här en stor sorg och förtvivlan, något har gått förlorat som påverkar både kropp och själ hos diktjaget, kanske handlar det om ett missfall. Här finns också en overklighetskänsla, som om diktjaget smälter samman med det förlorade, med sorgen och saknaden. Här finns även ett du som är älskat men som står lite i bakgrunden, lite på sidan om men som ändå står stadigt och tryggt.
Du skriver bildstarkt och rakt, utan krussiduller ändå så är dina dikter ganska komplicerade och inte helt lätta att greppa, vilket jag gillar. Dina dikter kräver men ger minst lika mycket tillbaka, och alltid när jag läser om dina dikter så hittar jag något nytt, som en roman på bara några få sidor.
2008-04-29
|
|
|
Nästa text
Föregående
Anna Frölander
|
Se alla