Jag ville inte riktigt lämna mörkret i mitt rum.
Det myste så glatt för sig själv.
Jag mådde bra av att stå och andas mitt i dess mjuka mage.

Men jag var tvungen att gå och borsta tänderna.
Mitt liv har inte tid med varma mjuka mörker.
Hur glada dom än är.

Bara för det borstade jag inte ens tänderna.
Jag åt ett äpple istället.