Jag gick ut för att spendera lite kvalitetstid med regnet
Det sökte sig in i hålen du lämnade efter dig
(Ett utgångshål för varje känsla du stal)
och fuktade det hjärta som du torrlagt

Neonskyltarna dog ut i ångan från gatan
Som låg sprucken och tyst som en missbrukad läpp
Men den har en lika stadig puls som staden själv

Naiva älskare springer förbi hand i hand
Såna som vi brukade drömma om att vara
Vart tog mina drömmar vägen?
Det var inte det faktum att du upphörde att älska mig som krossade mig
Det var det faktum att jag aldrig upphörde att älska dig
Man blir ganska dum av att känna istället för att tänka

Det går inte att gråta som en man
Även om det går så vet jag inte hur
Musklerna spänns till bristningsgränsen
Jag vill bryta nacken av alla som inte håller med mig
Om att kärleken är hatets schizofrena lillebror
Och att livet är en sexuellt överförbar sjukdom
Med 100 procents dödlighet