Skyarna har blivit klädda i försommarens lätta ljusblåa slöja
Gräset på marken har återfått livets grönhet
Världens bär samma förföriska och lustfyllda skepnad åter igen
Likt den gången jag föddes en solig dag i maj

Men aldrig igen skall jag gå igenom denna försommar, denna maj
utan att tänka på henne, hon som var mitt allt

För mig är skyarnas slöjor röda
Gräset på marken svart likt den mest förfärliga aska
Världen lika förrädisk och lättjefylld som varje vår
För aldrig igen går jag igenom en försommar utan att tänka på henne