kalla händer låter sarjat kött rinna mellan skakande fingrar en man av kylan klädd i frost förfrusen fladdrar ryckigt i vinden som äter det som lever för att sedan bygga städer av benknotor invänta dagen då himlen faller ner som ett tak och världen blir en och en halv meter hög och husen faller trädens grenar ligger och ruttnar på marken och mellan stenarna flyter blodet över den stengolvstäckta världen och nej inte ens den dagen blir den sista