Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
multrågatan 110 i vällingby.


bara himlen vet hur vemod smakar.





mamma står i fönstret på tredje våningen
det finns något trasigt
i hennes sätt att föra sig
jag blickar upp mot henne
det blir aldrig som då
och i gungorna i parken
finns inga ljusa lockar

mamma står i fönstret
där vi virvlade i femton år
jag väntar väntar väntar
men det känns likadant ändå


om nätterna visslar vagnarna sitt vemod
tunnelbanespår
som inte leder någon vart
och i skogarna längs sjöarna glöms kroppar kvar
och bara himlen vet hur vemod smakar


mamma ler i fönstret på tredje våningen
det finns något trasigt
i hennes sätt att vara
asfalten slår mot knäna
jag påminns om nutid
bakom glaset


finns ingenting kvar




















Fri vers av Tove Meyer VIP
Läst 1512 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2008-05-02 15:57



Bookmark and Share

  Änglaögon
Underbart vackert.
2016-04-01

  Laertes
Fint !
2008-07-27

    Joaqim
You are still going strong ser jag.
Det här var och är riktigt jävla bra.
2008-05-10

  Maria Zena Viklund
bara himlen vet hur vemod smakar och du får texten att tala samma språk som det himlen vet, tack för fantastisk läsning, applåd o bokmärke!
2008-05-05

  Lena Renman VIP
Välkänd omgivning skildrad nu och då på ditt egna stoslagna vis. Läste även Christers och Jacobs kommentarer, de säger det mesta. Applåder i massor
Lena
2008-05-04

  Peter Stjerngrim VIP
... och några få som varit där och återvänt ... (assoc. titeln ...)

I vanlig ordning ett alldeles suveränt berörande flöde av dig!
Blir nog så att jag kommer att kika in lite oftare än vad jag gjort på ett tag - Du blir bara bättre med tiden ... *ler*
2008-05-02

  Christer Eriksson
Jag tycker om första halva på denna dikt, så är jag också en sucker på nostalgi och uppväxtskildringar. Kanske tycker jag att titelraden känns lite malplacerad, som en sån rad man får i huvudet och bygger dikten runt, den blir liksom helig. Annars är det stycket fantastiskt bra.

” om nätterna visslar vagnarna sitt vemod
tunnelbanespår
som inte leder någon vart
och i skogarna längs sjöarna glöms kroppar kvar”

Väldigt bra rader, Vällingby, jag såg en pjäs för några år sen av Kristina Lugn, ”Det finns ett liv, där borta i Vällingby”, liksom hoppets förort, det första miljonprogrammet, människor åkte från hela Europa för att se det unika och nu är allt nyrenoverat och förfinat. Jag gillar Storstockholm, det finns något i hela området. Sedan gillar jag det blonda barnet i gungorna, lekplatsen som består, bara barnen byts ut i det ständiga pågåendet. jag skulle vilja att du provade att jobba bort några ”och” i denna text, jag tycker att ordet ”och” sällan behövs, men det kanske bara är jag som tycker så, man tar sin andhämtning där. Sedan gillar jag introt inför slutet

” mamma ler i fönstret på tredje våningen”

Men sedan fångas inte dikten upp riktigt i mina ögon på slutet, vilket känns synd då jag tycker att du har ett råmaterial som känns lovande. Jag vill att det trasiga belyses mer, inte på det självklara sättet, bara en svag fingervisning. Så tyckte jag, kanske är jag gnällig, men jag gillade typ 70% av dikten, bara så du vet.. Tack.
2008-05-02

  Aisha VIP
...storartad underbar text!!
bokmärker och applåd!
kram Aisha
2008-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer VIP