....och jag lyssnade och lyssnade tills
mina öron nästan vissnade när han
berättade om allt han hade gjort och
alla han hade träffat och inte en enda
gång undrade han hur jag hade det nu

....och jag lät det ske igen och igen och igen
tills jag bestämde mig för att vi nog borde ses
i levande livet för det är ju ändå en annan sak
så jag föreslog att ses i midsommar men det
kom inget svar tillbaks så jag skrev en fråga

....och undrade vart svaret tog vägen och då får
jag en irriterad ton tillbaks om att han minsann
hade så mycket att göra nu med flyttning och
sälja lägenhet och snart är det sommar och då
vet man inte om det alls går att sälja sin bostad

....och då bestämde jag mig för att någon som är
så självupptagen är inget för mig att ha som vän
för det var det jag trodde att vi kunde vara men
sådana vänner behöver inte jag och när jag hade
tänkt över detta några dagar bestämde jag mig
för att skriva till honom och säga som det nu är

....att vi låter det hela bero och att jag ser hur
tågen går där jag står kvar på perrongen och
att jag önskar honom lycka till med allt han ska
företa sig och att vi ju inte hann med att lära
känna varandra eller bli vänner för den delen

och nu är jag fri.......