Du respekterar inte dig själv
men vill få ett slut,
ett slut på klagan och klandran

Du känner dig jagad men kan inte se jägaren
det känns tungt att sväva på verkligheten.

Bortom alla tårar finner du en otroligt ödslig plats
där plågade själar förtvinar i brist på näring.

Du brinner fortfarande, lågor flammar
du är inte släckt, än finns det gnistor.

När du börjar respektera dig själv
ser andra dig med milda ögon.

Allt du tar i blir lättare och
bältet lossnar kring ditt bröst.

När du vågar se dig själv i spegeln,
upptäcker du jägarens ansikte.