det är i närheten av solen det är femton
steg och molniga ögon
hon har en blå handväska med
ursäkter och tveksamhet
och han har rivit ner alla tavlor

sorgsna mönster och elledningar i huvudet
hänger ihop med henne där i utkanten av lungorna
sitter hon och blåser i ett sugrör av plast
tappar andan igen
han har en flaska med
ett innehåll hon krossar mot väggen
skyddar och tänker
glassplitter skadar honom inte han
vågar inte ta i skärvor
av imorgon och bilarna
kraschar i ditt huvud
kör in i en tegelvägg
och asfalt i varenda blodkropp
din hjärna får punktering och
jag skriker tyst i magen.