Du...

mörkret skyddar dig inte

en blå himmel, några vita moln

och lite ljus

förstörde allt

Jag ser dig, tror jag

när jag blundar... konturer

skuggor och dofter

vackra minnen

från någonting

jag vet inte har existerat alls

Önskar jag kunde precisera, förklara...

se dig framför mig och sträcka ut min hand

känna baksidan av din hand

kanske också... spela med lillfinger och långfinger

på din kind... om du tillåter mig

... jag vill inte tvinga mig på

Får jag dra fingrarna genom ditt hår?

du... du fascinerar mig... låter det dumt?

Förlåt, jag är ovan...

Jag undrar vem jag vore med dig, vem du nu är... då...

Man fantiserar, du vet... sedan jag var barn... gissat...

Hur skulle det kännas att ha en sådan styrka...

i en annan person... ett sådant stöd... Jag vet inte...

Jag faller ibland... och det finns ingen där... att ge mig...

det låter så fånigt... vingar... eller något mindre, något

lättare... ett enkelt, okomplicerat ord... en blick, ett leende...

tänk om man alltid hade haft någonting... någon...

då kanske man hade haft broar kvar orörda

Usch... förlåt... jag känner mig som en hagalen idiot

vilken rätt har jag att ens hoppas...

det skulle liksom inte vara mitt liv som jag förstörde...

Hur fan skulle jag någonsin kunna göra det mot någon?

... ens om någon tror sig vilja...

Vad som än händer så går det åt helvete...

bäst att inte dra med sig någon annan...

/