Jag flydde undan din vrede
sprang som en jagad hare i skogen
Alltid hann du ifatt mig
alltid kände jag din ande
jaga mig i flykten

Ingenstans fanns något skydd
ingen var där som kunde trösta
i vredens tid
Då du drabbade mig som pilar
skjutna mot hjärtat

Och du jagade mig tills andan sprack
blodet sprängde mina öron
Hjärtat orkade inte längre slå
och jag tappade allt mod
Aldrig mer ville jag springa

Jag föll i ett hav av skvattram och pors
Men myren var torr som en sommar
Myggor svärmade runt min kropp
överallt sökte de livet
Men inget de fann hade mening

Och sommarens myr fyllde luften med doft
Skvattram och pors ville livet
En vind sökte väcka min kropp med en pust
men allt i mitt inre var skräck
och vinden fick blåsa förgäves

Då öppnades himlen och regn föll på myren
Hela mitt inre blev fyllt av dess väta
Jag svämmade över och ögonen fylldes
av sälta som blandade regnet till gråt
Och längtan blev född som en gåta

Då måste jag sätta mig upp där på myren
längtan att veta var född i mitt bröst
Och svaret på längtan var trösten
jag sökte men aldrig fått känna
Nu vaknade hjärtat och livet blev till

Jag kände hur dofterna omslöt min kropp
och sökte sig inåt till hjärtat
Det var som om skvattram och pors var min själ
och själv fanns jag till genom dem
Och då kände jag vinden som bar alla dofter


Den vinden kom till mig som levande händer
den bar mig på vitmossans botten
All tanke och känsla fick liv där vi var
Och allt blev till innerlig kärlek
när vinden tog plats på min väg

Som drömde jag allt gick jag in i ett töcken
Myren tog slut invid skogskantens dis
Där väntade någon jag flytt från i skräck
en jägare värre än döden
men vinden som blåste mig dit var min vän

Med modet hos haren och rådjurets hjärta
gick jag in i den nattsvarta skog
där ingenting annat än döden kan vänta
och jägaren tar varje liv
Jag blottade strupen och sa in i mörkret

- Här är jag, jag kan inte fly undan döden
Jag kan inte springa från skräcken i livet
Ta mig och gör mig till det du vill vara
Kasta mitt liv till ditt barn
som föda för hungrande vargar

Och vinden som smekt mig blev stor som en storm
Jag föll med en tall till marken
Döden var mäktig som åskans dån
och vinden så stark som en gud
Men mossan doftade starkt som på myren

Jägaren kom med sitt hagelgevär
Han siktade på mig som låg där
Men sänkte geväret
och tittade bort
Han sa att jag luktade skvattram och pors

Då föll jag som stenar i vatten
Djupt till de hav som är livmoderns kärna
Gud är en havande kvinna
i skötet bär hon allt liv
Det föds genom henne när tiden är mogen

Då darrar all skapelses anda och själ
när kvinnan ska föda sitt barn
Ett tecken på himlen ska säga oss när
och elden går före på natten
Och de stenar som föll ska få liv


Men på myren står skvattram och pors
och doftar den längtan till livet
som är den välsignade kärlekens språk
när en kvinna ska vigas till mor
Säg ja säger skvattram Säg ja säger pors

Och Gud säger ja till att vara den kvinna
som bär alla liv i sitt inre
Hon vakar som björnen när ungarna leker
och ve den som hotar de liv
hon vaktar med hela sin kropp

Att vara ett rådjur, en hare på flykt
och falla förtvivlat på myren
i skvattram och pors under himlen
Är att falla i skaparens sköte
och födas till liv som ett barn