Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vi ses i Nangijala, älskling... ... ses i Nangijala... ... älskling


Vi ses i Nangijala

Orden ekade i mitt huvud,
trummade med oupphörlig rytm
Likt hjärtslag.
Vingslag.
Men jag vill inte lyssna.

Leendet kunde blända solen,
men det smärtade
likt tusen knivar i mitt hjärta,
och ögonen bad om förståelse.
Förlåtelse.
Men jag vill inte se.

Läpparna mot mina var kalla,
och leendet svalde du
med ditt sista andetag,
tillsammans med mina tårar.
Jag önskar dom kunnat ge dig livet tillbaka.
Jag önskar jag kunnat ge dig livet tillbaka.




Fri vers av Lise-Marie
Läst 572 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-05-05 13:40



Bookmark and Share


  Havsbris
vad säger utan att
förståra stämning
och skönheten i dina
ord... även med en
tragiskt, vemodigt
och smärtsam
atmosfär...

kroppen ryser och
hoppas att sådan situation
aldrig händer igen!!

men i dina verser,
alt är så perfekt,
ordval, bilder, färger
känslor mm att jag
kan inte säger mer än
att den är i högre
grad
läs- och tänkvärd!!

Bravo!! *****
2008-06-03
  > Nästa text
< Föregående

Lise-Marie
Lise-Marie