bakom
ögonens
fransar
hänger
tårarna
färdiga
att dyka
nedför
ansiktet
rinna ner
på halsen
och
tillverka
en
massa
slem
som
ska
snytas
ut

på
mina
fingrars
toppar
sitter
det
en

massa
extra
små

känselkroppar
som vägrar
hålla sig
lugna
som

exploderar

vid minsta
vibration
och tala
vänligt
annars

kryper
skallen
ut
och
gör
sig
en
egen

indianskalp

redan
tondöv
av öronsus
hör jag ju inte
när jag säger till
mig själv att stå stilla
i
smärtan
tills det
går över