Kallt, så kallt, min kropp den rister
när natten sluter tätt
vindens lek är ack så bister
trots smekningen så lätt

Högt uppe i det kalla blå
Vega vandrar klar
ihop med andra stjärnor små
vars namn jag inte har

Ett skimmer syns på himlavalv
det glöder djupt i rött
så vackert är det att jag skalv
som stoft av guld nån strött

Och där jag står i dimmors gryning
av stunden är jag tagen
morgon kom som stilla dyning
ur gryning stiger dagen