Din själ lyser genom dina blå, blå ögon.
Du är inte lika varm och förstående som förut, du är inte längre här och du stänger mig ute.
Jag sträcker ut min hand och vill så gärna att du ska ta den i din, men du låtsas att du inte ser.
Jag öppnar min famn för dig och vill så gärna att du ska komma nära,men du går förbi.
Jag säger till dig att jag älskar dig och att du är mitt allt,men du slår bort mina ord och dom ekar ut mot väggarna.
Jag kryper tätt intill dig om natten och försöker nå fram till dig, men du vänder dig bort.
Jag skakar om dig och ropar ditt namn ropar varför, försöker se in i dina blå, blå ögon men inga svar ger du mig.
Sakta men säkert rasar min värld,och inga dagar föds här mer.
Jag ser det på dig,det är så tydligt det du gör.
Jag packar mina väskor och går förtvivlat ut i natten, det finns inte längre nånting att komma hem till,ingenting verkar längre vettigt.
Din själ lyser genom dina blå,blå ögon,du finns inte där.
och jag saknar dig.