för det mesta två ben över
skorna

Ditt  ansikte
bredvid
mitt
i solen

gömmer vi oss

Hälarna och benen över skorna tar skuggan
om hand

Du ler hela tiden

och 
låter mig
vila
i det
vi ror
mellan
gårdarna

ekar
det av
stegen och pratet
lite

Mest
lyssnar jag på ditt sätt
att se på mig
när jag inte ser det

Vågorna

ligger stilla
inombords 

och blir
fler och fler

innan

vi lägger till