Den friska vinden-
som fläktade mitt hår
såväl som prästpalmens och dadelpalmens fjäderpennor -
har lagts sig.
Hettan sköljer ner över
Camara lantana -eldkronans
och Hibiscus starka färger.
När himlens bleka blåhet
fördjupas:
är tid för antipasta, secundo piatta, vino
och siesta
Nu är tid att minnas
gårdagens färd mot Agrigento:
genom bergsraviner, kullar, dalar
de nyplöjda och välharvade fältens
bruna och gröna branter i alla toner
hjordarna av boskap
som söker sig längs vattendragen därnere
mot nattens viloplatser
molnformationerna – nya för mig –som lätta fjädrar mot tunga bergsväggar
nära – distanserade
Denna färdvägs skönhet
svårbeskrivbar:
kullarnas fullburna mjukhet
bergstopparnas raggiga kontraster
ljusets och skuggornas vandrande
accenter
de små byarna och de helt nedrasade
byggnaderna ute på fälten
det ensliga johannesbrödträdet
som siluett i fjärran
cypressernas svarta utropstecken –
ofta i klungor
kring dödens närvaro
av invasioner, av motstånd –
förverkligande evigt liv –
ett minnesmärke
så gott som något
över de som senast stupade -
den sommaren då vi ännu var unga -
då världskrigets utgång förändrades
av soldater långt bortifrån -
över haven
Vi närmar oss staden
mot solnedgångshimlen-
lyssnar till crescendot ur Cavalleria Rusticana-
Maria Callas:
Morte!
Små ljuspunkter tändes i den fallande skymningen
Heratemplet lyser!