Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag jobbar på en kyrkogård, och varje dag ser jag bara gravstenar, tänker ofta att alla dessa människor är borta, de har en historia och de har framförallt varit betydelsefulla för många på något sätt...


Gravstenen är ett bevis för vår existens här på jorden

 

 

 

 

Bland gravstenarna jag strövar

jag känner

historia

varje människa under dem

hade en stor och vacker själ

och alla hade de drömmar och visioner

och självförverkligade sig genom dem

och det blir spåren efter varje människas

liv

även om inte många minns dem

minneslunden är en plats

dit man kan gå

utan titlar

men där man ändå känner

att många funnits

som  levt


Fri vers av NågonAnnans
Läst 762 gånger och applåderad av 9 personer
Utvald text
Publicerad 2008-05-10 19:00



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
En minneslund är en plats att gå till där det väl inte finns några märken över de vilkas aska sägs strös i en sådan, jag har för mig att det är på det viset om än jag nog aldrig besökt en sådan.
På en kyrkogård kan man tänkas finna ro och frid, det kan även vara roligt att gå runt och titta och fundera över vilka de var de där människorna som gav namn åt dessa minnesmärken, jag kan tro mig förstå att redaktionen, eller i vilket fall poeten som innehade sysslan att stjärnmärka, gav texten en just stjärna. Men lika litet som jag kände de döda på en kyrkogård kan jag påstå mig känna poeten som stjärnmärker texter, då är det skönt att tolkningen är fri.
2009-12-20

    Mejja
Tankeväckande.
Bra poetat om det förgångna som ändå på sätt o vis finns kvar.
2009-01-31

  Arcadia1
Var helt enkelt tvungen att läsa den igen.
Lika bra andra gången...och tredje....
2008-08-17

  lodjuret/seglare VIP
Jag tror mig förstå budskapet i denna texten
det är nog också därför jag vill bli begravd till sjöss...
2008-08-08

  -Ulla Tilemo- VIP
Anakreons ord blir också mina! När man inte längre finns i någons minne så är man borta. Visst kan en gravsten betyda något för de som släktforskar och går på kyrkogårdar och läser.....men det är minnet och att vi fortfarande talar om våra nära som gör att de finns kvar.
Min mans grav är i havet, och där ska min också vara. Jag hoppas att vi båda finns kvar i de ord jag har skrivit och publicerat.......
2008-07-12

  friheten
Väldig vacker
2008-05-11

  Carola Zettergren
Vackert poetat om att minnas de döda!
2008-05-10

  Il poeta della luna
En andaktsfull
och känslofylld text
som får mig på fall
Jag kan se mig själv där i texten,
vandrandes bland minnen av då,
minnen av människor jag aldrig hört talas om,
men ändå känner för - på något vis
Jag gillar din text!
och dess rytmiska ordval
och rätta känsla!
Bra(!)

Patrik [läs gärna någon av mina texter]
2008-05-10

  Ewa-Britt Nilson
Jag tycker precis,
som Du gör, grav-
stenarna är, liksom
en samlad kör, av
alla dom, som har
varit här före oss,
för mig lyser alla
gravstenar, som
ett vackert bloss!
Tack för Dina fina
rader, så fint skrivna!
2008-05-10

  © anakreon VIP
Nej, någonanna, jag tror att du har fel! Slutet av våra liv markeras av att vi inte längre har en roll i någon människas minne.

Jag skall ingen gravsten ha - betyder det att jag blir odödlig?
2008-05-10
  > Nästa text
< Föregående

NågonAnnans
NågonAnnans