Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Han, min käre rottiskille sover tungt på altanen. Han, Boss.. som ger mig lugnet. Då och då tittar jag upp och tittar ut över farleden och Ljusterö på andra sidan sundet. Surplar runt Merlot Zenato vinet ett varv i munnen innan det rinner ner i strupen.


Stenkastning som spräckte vägen av guld

Körde ut till huset
som tar mig bort från bruset
ville att lugnet skulle våldta mig

Här där inget stör
och havet är det enda
som sinnet kan fokusera paniken på

Han var inte nöjd sista biten
bilens värme fick hans tunga att skvätta ner min nacke
med saliv

Men han förlät mig och alla mil
efter nattpromenaden ner till bryggan
med stenkastning som spräckte den spegelbalanka ytan
där månen speglade sig som en lång väg av guld







Fri vers av MinnaSofia
Läst 217 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-05-10 22:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

MinnaSofia
MinnaSofia