Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Anna Lagström. Den bästa människan i hela världen som jag någonsin mött. Men nu är hon bortom mig. Långt, långt borta. Hon går i min klass. Men hon är borta.


Långt, långt borta. Men ändå så nära.

Alla dessa minnen.
Alla dessa stunder.

Du var där för mig när jag behövde gråta.
När jag behövde prata.
Du var där för Mig.
Jag var där för dig.
Du pratade med mig om allt.
Vi var bästa vänner.
De tajtaste som aldrig någonsin skulle kunna splittras på.
Ja, det sa alla.
Det trodde jag också på.
Nu när jag tänker efter
så tror jag inte att jag någonsin sett dig gråta.
Men tänk om du gråter nu?
Tänk om du behöver mig nu?
Hur skall jag kunna veta det?
Jag kan inte längre skriva.
Jag kan inte längre gråta.
Jag kan inte längre skratta så att jag menar det.
Jag kan inte längre vara lycklig.
Jag kan inte längre tänka.
Jag får bara sämre och sämre betyg.
Jag saknar dig.
Och inget vågar jag säga.
Du var min bästa vän.
Jag behöver dig nu mer än någonsin.




Fri vers av Evanesaw
Läst 367 gånger
Publicerad 2008-05-10 23:41



Bookmark and Share


  Rude Billy
jag förstår precis.
Mina ord, i din text!
Vackert!
2008-05-10
  > Nästa text
< Föregående

Evanesaw