Jag brukar drömma så konstigt
om flickan på trottoaren
om barfotafötter mot glödande kullerstenar
under mellanösterns askgrå himmel

Under kinder av damm och salta tårar
torkat av varken vind eller sol
tigrinna i ett ingenmansland
en tömd blick hon skänker mig

Bortrövad bortkastad bortglömd
hon sitter och nynnar
på en utrotningshotad melodi
till kulornas vinande i luften

Omöjligt är det att se
vart grusvägar förenar sig med ruiners forna kroppar
jag frågar henne vart himlen tar vid
hon pekar på soldaternas glänsande vapen

Och jag vill ta henne i famnen
lätta kroppen som är tung
men vilt är det tigerbarn
som aldrig känt hjärta i en främling

Här brukar jag vakna
av ljuset genom fönstret
partiklarna i luften dansande
i en annan av världar

Inse i hastiga andetag
och svettiga handflator
i spegelbilder
och huvudvärk

Vi tog livet av flickan
långt innan ljus genom fönstret
långt innan drömmen tog slut
i en annan av världar