Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när föll allt ihop?

När föll de gröna bladen av träden
När kysste du mig för sista gången
När bestämde sig solen för att den inte heller ville se
När rasade stenblocken ner och avbröt klagosången


När tystnade det vackraste
När slutade vi måla och började rita
När tappade vi vartenda kronblad
När blev vyerna svartvita

När krasades glas under barfotafötter
När förvandlades kullarna till slätter
När ramlade allt och slog hål på själar
När upphörde ljusa sommarnätter

När slutade vi dansa i månljuset
När blåstes vindens vilja bort
När tappade vi tron och omslöts av dimma
När blev en lång saga kort


När slutade vi älska




Fri vers av RutigKjol
Läst 370 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-05-13 20:00



Bookmark and Share


  fågel grå
Kärlek och uppbrott.
Inga lätta saker.
Vad ska jag säga..
Man dör ett tag för att
återuppstå sakta.
Kram.
2008-08-07

  Felzu
Du skriver så jättevackert! <3
Jag märkte inte att det rimmade förrän jag kom till andra versen, och det är ett sånt där tecken på att det är allt annat än nödrim, för såna upptäcker man oftast direkt. Nu tog det en stund. Och när man märkte att rimmen fanns där så blev dikten ännu bättre :)
Du skulle förtjäna en jättelång kommentar för den här är verkligen jättefint skriven och sorglig och vacker och allt, men imorgon är det mitt sista riktiga prov på hela nian så jag ska läsa geografi nu och vara duktig. Men jag hoppas allt är bra med dig och att du skriver snart :) <3
Underbar dikt!
2008-05-14
  > Nästa text
< Föregående

RutigKjol
RutigKjol

Mina favoriter
En narr i sorgsen takt.