Morgonskrynkliga fingrar,
masserar sönderbrydda tinningar.
Och jag försöker att minnas
vem som värmde igår.

Det är så besvärligt,

när man råkat tappa sig bort sig själv
i en smutshög på golvet,
kåtavslängd och sådär
bortom förbrukad.

Så besvärligt,

när konturerna av en kropp,
en själ man inte känner
ännu ångar varm i rummet
tynger ner tomrumsmadrassen.

Så besvärligt ärligt,

allt vad dofterna avslöjar.
Fortfarande virvlar de,
bland svettiga kuddfjädrar
kanar nerför resterna
av våra skuggsiluetter.

Jag lyckas ändå andas
ungefära luftströmmar
att ta sig genom dörren,
imma igen dina fotspår.

Tänker att jag ska ge på käften,
den lögnare som påstod sig veta
att tonårskärlek
någonsin är enkel.