Jag trodde att känslorna som låg i luften mellan oss var från oss båda,
jag antar att jag hade fel

Jag klandrar mig själv
du säger att du vill bli kär
de rätta känslorna finns inte där...inte än
de kanske de aldrig kommer att göra heller?

jag klandrar mig själv,
varför kan jag inte vara mer?
varför kan jag inte vara så att du fick samma känslor som jag?

Visserligen säger du att du vill komma och hälsa på
du vill ha mig som vän
du tycker om mig
och möjligheten finns att de känslorna blir till något mer

men hur ska jag orka hoppas?
hur ska jag orka önska mer,
när jag redan har gett mitt allt
eller finns de mer att ge?

tiden tills du kommer hit känns som en evighet
trots att denna evighet bara är några månader
men ändå
på månader kan det hända mycket

Det hade inte ens gått en vecka sen jag åkte,
du var ute och dagen efter sa du att du kysst någon annan

att tänka att någon annan fått smaka på de läppar jag kysst,
jag önskar jag kunde kyssa när jag ville
att tänka på att någon annan fått hålla om den kropp jag hållt om,
jag önskar jag kunde hålla just nu
de gör ont
och de är de som får mitt hjärta att gråta
och mina ögon att tåras

så nu ska jag låt mitt hjärta sova ett tag

jag ska låta de blunda, slumra in och sluta slå för dig,
och när vi ses igen kanske du väcker de som du så vackert redan gjort