när slutar själasår darra
av svekens djupa huggbett
hur många steg orkar benen gå vilse
innan de tappar kraft att gå vidare
hur mycket klarar ett hjärta förlora
innan det brister och krossas
aldrig läker samman

i de maktlösa ögonblick
då mörkrets orkaner
går till anfall mot stillhetens vatten
drunknar ömsinthet under havsytan
då slocknar de starkaste kärleksljus

eller brann de någonsin med äkta sken

när slutar sårbarheten värka
under maskernas sköra nakenhet
efter samlat allt av mod
för att visa någon som
vet hur man varsamt träder in
i det dunkla trasiga skamsna

men som orkeslös
vände i dörren

då inträder ångern
med ännu mäktigare kraft
och övergivenheten
bränner som en käftsmäll

själen viskar utmattad

snälla aldrig mer