Denna långa, låga horisont
som jag står och betraktar
nu på trettionde året:
Kolmårdens blå och grå och svarta linje.
- Den blir vid min död mitt viloläger.

Fötterna placerar jag på Djurö Kvarn
och fingrarna i Lindö småbåtshamn,
så kan jag kasta en blick på Marbys stugor.

Rökarna från Bravikens höga skorstenar
silar genom mitt hår,
då lastade fartyg drar fram under min mages valv.

Fågelflykten som kittlar mina bröst
drar med mina drömmar
fjärran till andra länders stränder.