Nu singlar orden fram likt lätta fjädrar,

roterar kring den massas relevans

som skänker dikten tyngd och elegans

och morgonluft i svängning sällsamt vädrar

Var angelägenhet slår löftens följe

de möter sakta rytmers stimulans

ger ord åt dikt i glansfull renässans

där rimmens cirklar bildar rundelns hölje

Då lyfter textens andemening allt

och blottar ordens uttryck i förening

dess yttring formar språkdräktens gestalt

I kretsgång tar sonetten milt till orda

och ringen träds mot fingrarnas förgrening

där hedersord förväntan får förorda

© Birgitta Wäppling, 17 maj 2008