du grävde dig in under mitt skinn med naglar prydda av diamanter och sekler av svettiga hamsterhjulnätter.
dom skar upp
låsen till smyckeskrinen i min kropp och guldet och
allt det där andra svarta föll ner i dina handflator, du
skrattade av lycka åt skatterna du hittat

jag vred mig ur led för att komma bort från dig
men du slet. ut mitt hjärta och lät det kippa efter andan i flera år på ditt skrivbord. jag blodade ner dina papper men det var inte meningen och jag grät och krampade sönder tron på alla kärlekssånger jag någonsin hört. sen tog du mejseln du använde för att skruva fast skuggorna på marken med och klyvde mitt hjärta i bitar. och det föll itu,
som pulserande fågelsång
rann ut över dina kläder

& jag
stal din väg till scenen som du tecknat på i hemlighet med cigarettrök ifrån fönstret.