Jag blundar:

Måsarna skriker
havet kluckar
solen steker
klippan
den rundslipade
hällen
så skön
att sitta på

Min älskade ler
drar in havsluften
djupt som
en suck
skrattar åt mig
när jag
doppar tån
plask
där dök han i

Lockar ner mig
i det saltkalla
och kramar mig
när jag kommer i
och så gör han
en fontän med
vatten i handen
det får mig
alltid att skratta

Det börjar blåsa
och vågorna
gungar oss tills
vi börjar frysa
och längta efter
kaffet som väntar
och just när han
skakar vattnet av
sig kommer det
en särskild lukt

Kaffet kostar alltid
en kram och så
njuter vi av skorpan
och lutar de kalla
kropparna mot den
solvarma graniten
Långt bort hör vi
en båt som tuffar

Om jag blundar hårt
så blir allt mitt igen