Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I väntan...



ja. du er suddig nu
ungefär så som när jag
skadade mitt öga
trettio, sjuttio

var är du min ängel
på dagarna när
jag får himmlen
att gråta
på nätterna
när jag får skuggan
att spela

spegel, spegel
vem där? du? jag?
och i
den svartaste
natten
fångade jag
beslutet att
aldrig ge upp
spegel, spegel
är det du?


*


långt efter
din tid i kungatronen
ekar ljudet av
hur du tog dig
loss med ett skott


jag vet inte när din ådra sprack
men jag fruktar att vårt blod är av
samma slag


viagra, abra ka dabra


du behövde stimulans
och jag behövde ett
brott mot mänskligheten

och här beslöt vi oss
samtidigt


en för att ta sitt liv
en annan för att rädda det

och vad gör att
du, som levde med kärleken
dog ändå
och jag, som bara kan
drömma om platsen
där min kärlek finns
lever än?





miss my childhood


*


med en snara
runt halsen
försöker jag
göra mig själv
tydlig i mitt huvud

och trots
att du blir suddigare



så finns det en plats
i verkligheten
med änglar på


där
vaknar jag
av kärleken


ser med
dom klaraste
ögon

och andas
igen







Fri vers av fossie
Läst 449 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-06-10 15:45



Bookmark and Share


    Donika
shumë shumë mirë
2008-06-15

  Robert W
fantastiskt.
med början på det andra stycket så håller jag andan resten av dikten. bara en sån sak.
2008-06-10
  > Nästa text
< Föregående

fossie
fossie