Första mötet med vår son
Jag fick inte se den lille killen direkt då de hade \"snittat\" ut honom...
mer än att jag såg han lite, då läkaren lämnade över han till sköterskan.
Han var lila och livlös...bara hängde där i läkarens händer liksom.
Sen gick de och gav honom syre.
Han piggnade till snabbt och så hörde jag skriket!
Jag frågade
-Är det Rasmus jag hör?
Läkaren svarade
- Ja det måste det vara för det finns inga andra barn här nere just nu.
Vilken lättnad jag kände då.
Sen kom min man tillbaka med vår son
och då såg ja dem upp&ner ovanför mitt huvud.
Minns att jag då tänkte, att från och med nu är väl allting \"upp&ner\"
Och jag tänkte också att de såg rätt roliga ut.
Båda hade ju mössa...
gubben en sådan där grön som man har vi operationer
och vår son hade fått en vit o röd randig för att hålla värmen.