Längtans flammor letar sig upp genom min pulserande kropp och förvandlas till ansträngda skratt.

Kamouflerat upplösningstillstånd kväver mig, omgiven av människor som inte kan se, inte kan höra, inte kan förstå.

Instängda skrik av rädsla för egen vilja river i mina murar. Murar byggda för att hålla för allt. Murar som inte visste bättre.

Marken under mina fötter är inte längre lika stabil... och jag snubblar över tankar på dig. På oss.

Vacklandes fram bland stormar av känslor kämpar jag för att inte förlora greppet.

Men jag ser ingenting för all rök...

när mitt hjärta brinner.