strålen
av sned kvällssol
genom maj månads drömmande bladverk
snuddar mjukt min kind

träffar mitt öga

bredvid mig
går Han som ska befria mig

Han har mjuka ögon och fint leende

mina tankar spretar upphetsat
de försöker samla sig
till en luddig boll
av ro

för jag Vet
att jag är redo
så redo jag någonsin kan vara
att testa gränsen

Min egen Gräns

med min kropp
och min mentala öppenhet
som enda medel

                * * *

när skymningen sänker sig
kliver jag med min sista orienterade vilja 
ur Kontrollen

skänker mig Själv
som en mänsklig gåva
slår mjukt ner min blick inför Honom
i absolut självklarhet
i ren tillit

´Här - jag är din...´

jag betraktas av Hans lugna mörka ögon
åh, ögon - som ser!

binds så i rep och svarta band
mjuka bestämda händer längs min kropp
längs min nakenhet
som hålls på plats av knutar

halsen kopplas tyglas

jag blir kysst av heta läppar

och låter mig tuktas
slag för slag
kroppsdel för kroppsdel
lavaflödet av endorfinförlöst smärta
är enormt

när jag möter Blicken
Hans självklaraste leende vilja
darrar jag tacksamt med flammande hud
ramas in av pulsens fasta slag
ler tillbaka

blir till Ursprung

                * * *

och någon annanstans

utanför mig själv
kan jag ana koltrastens spröda längtan

denna totala ödmjukhet
inför Livet

och av den ofläckade kärleken
till var och en
av oss

som söker sin egen sanning