Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till någon jag aldrig trodde kunde känna sig ensam. Till någon jag aldrig trott kunde känna som jag.


Jag är din vän.

Det var svårt att se den lilla flickan du egentligen var.
Hon gömde sig bakom guldblonda hårgardiner.

Stötte bort när man kom för nära.
Alltid övertaget.

Spydig, på gränsen till ytlig.
Jag fick inte komma för nära.








Det var aldrig någon som gav dig någon hjälp.
För du verkade aldrig behöva den.

Men jag tycker mig höra en sorgsen tyst gråt.
Ljudet kommer från glipan i mitt fönster.

Du har haft ett ensamt år.
Men jag hoppas.

Att du kan släppa in mig.
Jag vill tysta gråten ur glipan i mitt fönster.

Jag är din vän.
Oavsett vad du gjort.
Oavsett vad jag gjort.


Jag är din vän.




Fri vers av sjörövar_fabbe
Läst 610 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2008-05-25 18:41



Bookmark and Share


  Niara
åh.. vad fin! Den värmde in i hjärtat. (behövde jag ikväll) Tack!
2010-12-16

  Johan Bergstjärna VIP
Väldigt bra!
2008-08-13

  RiJoKu
Håller med föregående kommentatör, du blir bättre för varje gång.
Denna är bra. Du har en skrivteknik som drar in läsaren i handlingen.
Får känslan av att berättarjaget tittar på DIG som dikten handlar om, du är egentligen vännen. Kan det vara så?
Bra är den i vilket som.
2008-06-17

    undefined
du är så j*kla bra på att skriva, varje ny dikt är bättre än den förra. Älskar att läsa dina texter, keep it up :)
2008-05-25

    Melona
Mjukt och fint skrivet om vänskap och om roller som kanske inte alltid är så rätt!
Vackert att läsa!
2008-05-25

  Pontus W.U
fin vänskap. mycket vackert skrivet!
2008-05-25
  > Nästa text
< Föregående

sjörövar_fabbe
sjörövar_fabbe