Tunnelbanans skri från inbromsningen hörs tydligt. Det pyser lite och dörrarna flyger upp en bit ifrån mig. Jag tar ett sista bloss, släpper cigaretten och stampar lite lätt på den. Andas försiktigt ut röken samtidigt som jag försöker undvika att bli träffad i ansiktet av duggregnet. Precis innan dörrarna börjar stängas går jag in och sätter mig, längst in, längst bak, bort från allt.

På nästa station kliver två tjejer och en kille in. Killen ställer sig mot en kant och försöker låtsas att se hur många stationer det är kvar tills han ska av. Den ena tjejen kramar om sin vän och tittar stelt mot mig. Jag vänder bort blicken och tittar ut, men jag lyssnar fortfarande. Jag hör hur de båda tjejerna sätter sig bredvid varandra, och hur jackorna prasslar skulle jag gissa att de även kramar om varann. När jag vänder upp huvudet för att kolla vilken station vi är på ser jag att killen stirrar iskallt mot de båda tjejerna. Jag lägger även märke till att hans ena kind är helt röd, men inte av kylan. Det ser ut som att han fått en örfil. "Kanske är därför han tittar så jävla snett på tjejerna" tänkte jag, men la inte ner mer energi på såna tankar.  Trots mina försök att inte tänka på något överhuvudtaget så kan jag inte låta bli när jag hör att en av tjejerna börjar snyfta enormt.

Tunnelbanan stannar till. Den unga killen går ut utan ett ljud. Jag sneglar mot utgången och ser att den ena tjejen följer hans minsta rörelse, ända tills han försvinner utanför hennes synfält. Utan att tänka fortsätter jag titta på henne, och lägger märke till att hennes hår är alldeles fuktigt, och hennes vita dunjacka är fläckad av små droppar blod. "Jag skulle ju sluta tänka på det där, det är väl inte mitt problem" tänkte jag och vände återigen bort blicken.

"Har han gått nu?" frågar den ena tjejen.

"Ja det är lugnt nu... Blöder du fortfarande?"

"Blöder?" tänkte jag. "Så det var alltså den andra tjejens blod?"

Jag känner hur mina händer formar sig till knytnävar i fickan. "Var det killen som hade slagit henne kanske?" Febrilt letar jag efter min iPod men hindrar mig själv då jag kommer på att mina batterier just tog slut.

Snyftandes svarar den andra tjejen; "Nej det är inte lika farligt nu..."

"Vad ska du göra med honom nu då? Snälla säg att du ska dumpa honom. Han är fan inte värd dig!"

"...Men jag har ju försökt!"

Tunnelbanan saktar in och når stationen. Lättad över att den äntligen är framme vid min station går jag ut, kastar en snabb blick mot tjejerna, och känner hur mina ögon tåras då jag märker att den ena flickan har blod i hela ansiktet. Trappstegen känns tunga där jag går upp mot min busstation. När jag når toppen möts jag direkt av en färsk spya. "Vilken jävla dag..." 

Vid min busstation står en kille som biter på naglarna och har en mobil vid örat. Jag darrar nästan till då jag hör vilken klump han har i halsen när han pratar.

"Varför gjorde du det?" sa han tyst.

"20 jävla minuter tills bussen kommer nu också, vad fan händer med världen egentligen?"

"Vadå bara hände?! Sånt där händer bara inte av sig själv!" Hans röst ekade ut i den tomma luften och jag kände mig så illa till mods att jag bara ville spy. Det dröjde ett tag innan tystnades bröts. Jag hörde en gäll röst ifrån hans telefon, ungefär som när nån skriker väldigt högt.

"Jävla hora..." sade han. En tår föll ner längs med hans kind. Sen släppte han telefonen och lät den falla ner i asfalten. Det blev tyst. Duggregnet började bli värre, men det struntade jag i. Jag gick utanför det lilla taket och ställde mig i regnet. "Jag vill inte höra något mer nu!!!" var det enda som gick igenom mina tankar och regnet var det enda som maskerade mina tårar.

Till slut kom bussen. Det satt ganska många på den, men inte en enda hade liv i ansiktet. Det kändes som att komma in i ett sjukhustält under andra världskriget.

Jag satte mig längst in, längst bak, bort från allt. Sedan brast det. Tårarna droppade ner på mina redan blöta kläder...

"Det är inte så jävla lätt att känna sig älskad när ingen som är det fattar hur jävla lyckliga de egentligen är." Var det enda som ekade i mitt huvud under hela resan hem.